Arkaisk tid är perioden
från 700 f.Kr. till 480 f.Kr. Den kännetecknas av stadsstaternas uppkomst.
Klassiska
tiden är åren mellan 480 f.Kr. och 323 f.Kr. Då lade man ner mycket åtanke
till konst, litteratur och filosofi. Den slutar då Aten besegras av
Makedonien.
Hellenistiska tiden är tiden från 323
f.kr till 30 f.Kr. Den tiden inleds med Alexander den stores erövring av
Persien. Därefter uppkommer nya stater som Seleukidiska riket och Ptolemeiska
riket. Tiden slutar med att Rom erövrar Egypten.
Kungariket Rom är åren mellan 753 f.Kr.
till 509 f.Kr. Det sägs att staten grundades av Romulus. Under den tiden var
romarriket ett kungadöme där under denna tid 7 kungar regerade. Den tiden
slutar då romerska republiken införs.
Romerska republiken är perioden från
509 f.kr till 27 f.Kr. Under den tiden utvecklades Rom från en stadsstat till
ett imperium. Den tiden avslutas då Augustus blev kejsare. En ny tid tar form,
Kejsartiden.
Kejsartiden varar från 27 f.kr till 476
e.Kr. Efter att Augustus blivit kejsare inleds en 200-årig fred kallad Pax Romana.
År 396 e.Kr. delas Rom i en östlig och västlig del. Det slutar med att Västrom går
under.
Senantiken
räknas till åren fram till 600 e.Kr. och brukar räknas som en
övergångsperiod till medeltiden.
Under antiken uppstod demokratin
och många vetenskapliga upptäckter gjordes. Stora matematiker och filosofer
fanns under den tiden. Det som kännetecknar antiken som tipsepok är olympiska
spel, litteratur, konst, arkitektur, filosofi och teater. I Antikens Grekland lade man ner mycket fokus
på kärleken till visheten och kulturen och i Rom utvecklades stridskonsten och
arkitekturen för att just Rom skulle växa.
Antikens Grekland
På 400 f.Kr. var Aten en
demokrati. Den atenska demokratin var något unikt på den tiden. Medborgarna
hade yttranderätt och kunde föreslå lagar.
Alla medborgare möttes på Agora, vilket är det stora torget i Aten. Medborgarna
röstade direkt och därför kallas denna typ av demokrati för direktdemokrati.
Till medborgarna räknades inte allt folk, kvinnor och slavar var helt uteslutna
från medborgarskap. Aten hade ungefär 300 000 invånare, och av dem var det
bara 30 000 som fick vara med och rösta. Även fast det bara var en bråkdel
som hade rösträtt var det ändå väldigt många personer för den tiden som hade
inflytande över det politiska livet.
Medborgarna skulle vara med i
röstningen om folkförsamlingen, vilket var den lagstiftande makten, regeringen,
vilket styrde staten, och domstolen, vilket upprätthöll ordningen. Varje år bestämdes
stadsstatens ämbeten genom lotteri där alla medborgare hade lika stor chans att
bli vald. Varje år valdes alltså 360 män som skulle styra staten Aten. De
delades upp i 12 grupper med 30 män i varje, vilket innebar att varje grupp
fick styra staten under en månad. Varje man hade sedan den högsta verkställande
makten under en dag.
Statsmannen Solon var den som
gjorde så att denna demokrati föddes. År 594 f.Kr. införde han en ny
författning som begränsade de rikas makt och gav de fattiga fler rättigheter.
Men det var inte förrän 508 f.Kr. som Kleisthenes bestämde att alla fria vuxna
män skulle ha lika rätt. År 31 f.Kr. försvann demokratin i Grekland då Romarna
avskaffade stadens självstyre. Direktdemokratin finns kvar än idag, till
exempel i Schweiz och i mindre kommuner i USA. Men för att direktdemokratin ska
fungera behöver befolkningen vara rätt så liten.
De två viktigaste stadsstaterna
var Aten och Sparta. Aten var den största grekiska stadstaten och hade uppemot
400 000 invånare när staten var som störst. Statens makt byggde på handel.
För att skydda handeln byggde de en stark flotta. Aten krigade inte mellan de
andra grekiska staterna, utan försökte visa sin makt genom diplomati och
allianssystem. Aten var beroende av slavar som arbetskraft för att kunna
utvecklas. Samhället grundades helt enkelt på slavekonomi och hemmet styrdes av
kvinnorna. Kvinnan sågs som mannens ägodel. Om en fri man dödade en slav fick
han betala skadestånd till slavens ägare, så lite var de värda.
Sparta var Atens största rival.
Sparta låg på halvön Peloponnesos och hade ungefär 100 000 invånare.
Invånarna levde på jordbruk och boskapsskötsel. Det som gjorde Sparta mäktig
var deras armé. Sparta använde sin armé till att attackera och ta över städer
runt omkring. Människorna i städerna som erövrades av spartanerna blev till slavar
som skötte jordbruket och boskapsskötseln. Redan som sjuåring fick de
spartanska pojkarna börja tränas till att bli soldat på heltid. De sattes i ett
läger som både var skola och militärförläggning. Utbildningen var tuff och de
fick snålt med mat. Efter 13 år var deras utbildning klar och efter det
tillhörde de armén tills de var 60 år. I Sparta hade kvinnorna en bättre
ställning än andra delar av Grekland under den tiden. Det var dem som
övervakade slavarna och såg till att arbetet som slavarna utförde sköttes ordentligt.
De kunde också äga egen jordbruksmark och fick en bra utbildning. Att föda nya
söner som kunde bli soldater i armén var en av deras viktigaste uppgifter. I
Sparta styrdes staten av två kungar, men dem var inte politiskt involverade.
Det de gjorde vara att leda religiösa ceremonier och leda armén i strid. Det
var senaten som hade makten. Senaten bestod av 28 män från de äldsta och
finaste familjerna. Senaten stiftade olika lagar. Det var antingen senaten
eller medborgarna som fattade beslut. Fem
ämbetsmän var utsedda varje år till att ha makten och genomföra senatens
beslut.
Rom styrdes till en början av kungar, men från 509 f.Kr.
till 27 f.Kr. var romarriket en republik. Senaten som styrdes av två konsuler
folket hade valt hade då makten. De två konsulerna skulle helst vara fiender
därför att de inte skulle bilda pakter och när det var krig utsågs en av dem
till diktator som skulle leda armén. Man valde två stycken konsuler därför att
de var rädda för att en person skulle få all makt och bli diktator. I senaten
satt 300 män från de rikaste familjerna, adeln. De kallades för
patricierna och resten av folket kallades för plebejerna. Plebejerna fick rösta
i folkförsamlingen. De fick inte göra så mycket, utan bara säga ungefär ja till
senatens beslut. Plebejerna fick på senare tid en representant som de valde, kallad
folktribun, och han hade rätten att säga nej till besluten senaten tog. Han
kunde lägga in sitt veto, alltså hade han rätten att stoppa ett förslag. Man
skulle på ett sätt kunna kalla den romerska republiken för en demokrati därför att det var
en skillnad från förut då Rom var en diktatur. Men demokratin i Rom gynnade
bara de rika och de rika kunde köpa folkets röster. Demokratin var inte samma
som i Aten. I Rom var alla uppdelade i olika samhällsklasser där den högsta
klassen hade mer att säga till om än de fattiga medborgarna. I Aten kunde alla
föreslå lagar, medan det i Rom var senaten som utformade lagarna.
Under Antiken utvecklades ett genomtänkt rättsväsende som
vår västerländska rättsuppfattning grundar sig i. På 1600-talet i Sverige kunde
man fortfarande dömas efter romersk lag. Man kan se många spår i lagarna från den tiden,
till exempel lagen som innebär att ingen anklagad ska dömas ohörd eller mot sitt nekande. Den
romerska rätten innefattar också att man är oskyldig till motsatsen har bevisats
och att alla är lika inför lagen. De ansåg även att lagarna inte skulle vara
bundna till religion eller ideologi. Senaten var den som skrev ner alla
lagar och den första lagsamlingen kallades Tolv tavlors lag och är från 400
f.Kr. Tyvärr missbrukades ofta rättssystemet av rika och mäktiga
överklassromare för att få sin vilja igenom på de fattigas bekostnad.
Julius Caesar var den sista konsulen
innan kejsartiden inleddes. Han blev mördad av sitt eget folk, senaten, år 44 f.Kr.
Efter hans död utbröt ett blodigt inbördeskrig. År 31 f.Kr. besegrade en
kejsare vid namn Octavianus, adoptivson till Julius Caesar, Marcus Antonius vid
Actium. Octavianus blev efter det ensam härskare över Rom och Roms första
kejsare. En ny tid tar form, kallad kejsartiden. Kejsartiden har fått sitt namn
från Octavianus familjenamn Caesar och
utspelar sig från år 31 f.Kr. till år 476 e.Kr.
Octavianus bytte så småningom namn till Augustus. Augustus
tog kontroll över armén och stärkte centralmakten. Det blev inre fred i Romarriket
och denna tid kallas för Pax Romana. Den varade i 200 år, från då Augustus blev
kejsare till 180 e.Kr. då kejsaren Marcus Aurelius dog. Freden gällde bara inom
gränserna, utåt pågick fortfarande gränskrig. Pax Romana var bra på många sätt.
Det minskade arbetslösheten, ökade byggnadsverksamheten, Rom fick ett bättre
skattesystem och valutan var likadan över hela Romarriket. Handeln stärktes då
sjömän vågade segla längre utan att behöva oroa sig för krig och man kunde
färdas säkert på de romerska vägarna. Postväsendet förbättrades även och man
kunde skicka brev över hela Romarriket. Det gjorde att kristna på den tiden
kunde sprida evangelium snabbt och säkert. Det sägs att Augustus gjorde så att
Rom byggdes upp till en modern och lyxig stad. Han lät sina krigskunniga
soldater sköta krigen medan han byggde upp Romarriket. Han erövrade många
länder, exempelvis Egypten, och byggde akvedukter så att Rom fick tillgång till
rent vatten.
Efter Augustus kom nya härskare, Tiberius, Caligula,
Claudius och Nero. Efter Nero fanns ingen släkting av Julius Caesar som kunde
ta över kejsarrollen och ett inbördeskrig utbröt. Efter ett år tog familjen
Flaviska över makten. Kejsare och kejsare blev ledare över Rom fram till 395
e.Kr. då Rom splittrades. Rom delades upp i en östlig och en västlig del efter
att en kejsare vid namn Theodosius hade dött och hans söner fick varsin del. Några
av de mest kända kejsarna av den Flaviska familjen var Vesapasianus som byggde
Colosseum, Hadrianus som byggde muren tvärs över England och Konstantin som
gjorde så att kristendomen blev en statsreligion i hela romarriket. Romulus
Augustus var den sista kejsaren och hann bara vara det i ett år innan han
besegrades av gotiska hövdingar och Västrom går under, år 476 e.Kr. Därmed
slutar kejsartiden.
Romarrikets fall började stegvis. Samhällsekonomin krympte,
städerna krympte och handeln minskade. Det byggdes inte fler teatrar eller
arenor efter år 250 e.Kr. Västrom styrdes av svaga kejsare. Hunner och germaner
anföll i årtionden och hade fått övertaget över romarriket. De kunde inte försvara sig mot alla germaner
som attackerade riket. Germanerna hade bildat egna kungariken, vilket gjorde
att kejsaren fick en lägre position. Formellt sätt erkände de ändå kejsaren som
överhuvud, men det var inte på samma sätt som förut, staten hade inte samma
finansiella och militära makt. Östrom levde kvar ända fram till år 1453 tills då
dem erövrades av ett turkiskt folk. Krigen hade varit kostsamma och staten var
tvungen att höja skatten. Det ledde till att många lämnade städerna och började
försörja sig själva på landsbygden. Staten hade inte längre kvar tillräckligt
med soldater, vilket gjorde att de hade svårare att försvara sig från attacker
utifrån. Klimatförsämringen bidrog till missväxt, hunger och sjukdomar,
exempelvis Malaria, vilket också är en anledning till att befolkningen minskade
och allt mindre kunde vara soldater som skyddade Rom från alla dessa hunner och
barbarer som tog sig in från gränserna.
Vad har vi kvar från antiken?
Det vi har kvar från antiken är språket latin. Växter,
djur, grundämnen med mera har namn på latin. Vi har även kvar ord från den tiden,
till exempel senat, konsul och veto. Många språk härstammar från latin, till
exempel italienska, franska, spanska och portugisiska. Vi hämtar också mycket
inspiration i litteratur, skulptur, måleri och arkitektur från antiken och det
var även grekerna som skapade våra tre diktarter epik, lyrik och dramatik med
grenarna komedi och tragedi.
Den romerska rätten har också blivit grunden för det europeiska
rättssystemet och många av våra lagar kommer därifrån. Många idéer och
principer är kvar från antiken, till exempel Pythagoras sats som handlar om
sambandet mellan längden på sidorna i en rätvinklig triangel. Kristendomen
formades också under antiken. Vi har även kvar olympiska spel som för första
gången hölls i antikens Grekland i Olympia. Den äldsta förteckningen över
tävlingar i Olympia är från 776 f.Kr.
Men det vi framförallt har kvar från antiken idag är tanken
om demokratin. Demokratins idé kom för första gången upp i antikens Grekland.
Sedan är den demokratin inte samma som det vi idag kallar demokrati. Exempelvis
fick inte alla vara med och rösta, utan bara 10 % av befolkningen. I Sverige röstar man inte heller på samma sätt som man gjorde i Aten. Det finns
såklart ställen i världen som röstar på det viset, alltså direkt, men i Sverige
är det inte så vi röstar. Idag får alla vara med och rösta, kvinnor och män,
och människor som har det bättre ställt har inte mer makt.