Antiken

Antiken kan delas in i flera mindre epoker:

Arkaisk tid är perioden från 700 f.Kr. till 480 f.Kr. Den kännetecknas av stadsstaternas uppkomst.

Klassiska tiden är åren mellan 480 f.Kr. och 323 f.Kr. Då lade man ner mycket åtanke till konst, litteratur och filosofi. Den slutar då Aten besegras av Makedonien.

Hellenistiska tiden är tiden från 323 f.kr till 30 f.Kr. Den tiden inleds med Alexander den stores erövring av Persien. Därefter uppkommer nya stater som Seleukidiska riket och Ptolemeiska riket. Tiden slutar med att Rom erövrar Egypten.

Kungariket Rom är åren mellan 753 f.Kr. till 509 f.Kr. Det sägs att staten grundades av Romulus. Under den tiden var romarriket ett kungadöme där under denna tid 7 kungar regerade. Den tiden slutar då romerska republiken införs.

Romerska republiken är perioden från 509 f.kr till 27 f.Kr. Under den tiden utvecklades Rom från en stadsstat till ett imperium. Den tiden avslutas då Augustus blev kejsare. En ny tid tar form, Kejsartiden.

Kejsartiden varar från 27 f.kr till 476 e.Kr. Efter att Augustus blivit kejsare inleds en 200-årig fred kallad Pax Romana. År 396 e.Kr. delas Rom i en östlig och västlig del. Det slutar med att Västrom går under. 

Senantiken räknas till åren fram till 600 e.Kr. och brukar räknas som en övergångsperiod till medeltiden.

Under antiken uppstod demokratin och många vetenskapliga upptäckter gjordes. Stora matematiker och filosofer fanns under den tiden. Det som kännetecknar antiken som tipsepok är olympiska spel, litteratur, konst, arkitektur, filosofi och teater.  I Antikens Grekland lade man ner mycket fokus på kärleken till visheten och kulturen och i Rom utvecklades stridskonsten och arkitekturen för att just Rom skulle växa.

Antikens Grekland

På 400 f.Kr. var Aten en demokrati. Den atenska demokratin var något unikt på den tiden. Medborgarna hade yttranderätt och kunde föreslå lagar.  Alla medborgare möttes på Agora, vilket är det stora torget i Aten. Medborgarna röstade direkt och därför kallas denna typ av demokrati för direktdemokrati. Till medborgarna räknades inte allt folk, kvinnor och slavar var helt uteslutna från medborgarskap. Aten hade ungefär 300 000 invånare, och av dem var det bara 30 000 som fick vara med och rösta. Även fast det bara var en bråkdel som hade rösträtt var det ändå väldigt många personer för den tiden som hade inflytande över det politiska livet.

Medborgarna skulle vara med i röstningen om folkförsamlingen, vilket var den lagstiftande makten, regeringen, vilket styrde staten, och domstolen, vilket upprätthöll ordningen. Varje år bestämdes stadsstatens ämbeten genom lotteri där alla medborgare hade lika stor chans att bli vald. Varje år valdes alltså 360 män som skulle styra staten Aten. De delades upp i 12 grupper med 30 män i varje, vilket innebar att varje grupp fick styra staten under en månad. Varje man hade sedan den högsta verkställande makten under en dag.

Statsmannen Solon var den som gjorde så att denna demokrati föddes. År 594 f.Kr. införde han en ny författning som begränsade de rikas makt och gav de fattiga fler rättigheter. Men det var inte förrän 508 f.Kr. som Kleisthenes bestämde att alla fria vuxna män skulle ha lika rätt. År 31 f.Kr. försvann demokratin i Grekland då Romarna avskaffade stadens självstyre. Direktdemokratin finns kvar än idag, till exempel i Schweiz och i mindre kommuner i USA. Men för att direktdemokratin ska fungera behöver befolkningen vara rätt så liten. 

De två viktigaste stadsstaterna var Aten och Sparta. Aten var den största grekiska stadstaten och hade uppemot 400 000 invånare när staten var som störst. Statens makt byggde på handel. För att skydda handeln byggde de en stark flotta. Aten krigade inte mellan de andra grekiska staterna, utan försökte visa sin makt genom diplomati och allianssystem. Aten var beroende av slavar som arbetskraft för att kunna utvecklas. Samhället grundades helt enkelt på slavekonomi och hemmet styrdes av kvinnorna. Kvinnan sågs som mannens ägodel. Om en fri man dödade en slav fick han betala skadestånd till slavens ägare, så lite var de värda.

Sparta var Atens största rival. Sparta låg på halvön Peloponnesos och hade ungefär 100 000 invånare. Invånarna levde på jordbruk och boskapsskötsel. Det som gjorde Sparta mäktig var deras armé. Sparta använde sin armé till att attackera och ta över städer runt omkring. Människorna i städerna som erövrades av spartanerna blev till slavar som skötte jordbruket och boskapsskötseln. Redan som sjuåring fick de spartanska pojkarna börja tränas till att bli soldat på heltid. De sattes i ett läger som både var skola och militärförläggning. Utbildningen var tuff och de fick snålt med mat. Efter 13 år var deras utbildning klar och efter det tillhörde de armén tills de var 60 år. I Sparta hade kvinnorna en bättre ställning än andra delar av Grekland under den tiden. Det var dem som övervakade slavarna och såg till att arbetet som slavarna utförde sköttes ordentligt. De kunde också äga egen jordbruksmark och fick en bra utbildning. Att föda nya söner som kunde bli soldater i armén var en av deras viktigaste uppgifter. I Sparta styrdes staten av två kungar, men dem var inte politiskt involverade. Det de gjorde vara att leda religiösa ceremonier och leda armén i strid. Det var senaten som hade makten. Senaten bestod av 28 män från de äldsta och finaste familjerna. Senaten stiftade olika lagar. Det var antingen senaten eller medborgarna som fattade beslut.  Fem ämbetsmän var utsedda varje år till att ha makten och genomföra senatens beslut.

Romarriket

Rom styrdes till en början av kungar, men från 509 f.Kr. till 27 f.Kr. var romarriket en republik. Senaten som styrdes av två konsuler folket hade valt hade då makten. De två konsulerna skulle helst vara fiender därför att de inte skulle bilda pakter och när det var krig utsågs en av dem till diktator som skulle leda armén. Man valde två stycken konsuler därför att de var rädda för att en person skulle få all makt och bli diktator. I senaten satt 300 män från de rikaste familjerna, adeln. De kallades för patricierna och resten av folket kallades för plebejerna. Plebejerna fick rösta i folkförsamlingen. De fick inte göra så mycket, utan bara säga ungefär ja till senatens beslut. Plebejerna fick på senare tid en representant som de valde, kallad folktribun, och han hade rätten att säga nej till besluten senaten tog. Han kunde lägga in sitt veto, alltså hade han rätten att stoppa ett förslag. Man skulle på ett sätt kunna kalla den romerska republiken för en demokrati därför att det var en skillnad från förut då Rom var en diktatur. Men demokratin i Rom gynnade bara de rika och de rika kunde köpa folkets röster. Demokratin var inte samma som i Aten. I Rom var alla uppdelade i olika samhällsklasser där den högsta klassen hade mer att säga till om än de fattiga medborgarna. I Aten kunde alla föreslå lagar, medan det i Rom var senaten som utformade lagarna.

Under Antiken utvecklades ett genomtänkt rättsväsende som vår västerländska rättsuppfattning grundar sig i. På 1600-talet i Sverige kunde man fortfarande dömas efter romersk lag. Man kan se många spår i lagarna från den tiden, till exempel lagen som innebär att ingen anklagad ska dömas ohörd eller mot sitt nekande. Den romerska rätten innefattar också att man är oskyldig till motsatsen har bevisats och att alla är lika inför lagen. De ansåg även att lagarna inte skulle vara bundna till religion eller ideologi. Senaten var den som skrev ner alla lagar och den första lagsamlingen kallades Tolv tavlors lag och är från 400 f.Kr. Tyvärr missbrukades ofta rättssystemet av rika och mäktiga överklassromare för att få sin vilja igenom på de fattigas bekostnad.

Julius Caesar var den sista konsulen innan kejsartiden inleddes. Han blev mördad av sitt eget folk, senaten, år 44 f.Kr. Efter hans död utbröt ett blodigt inbördeskrig. År 31 f.Kr. besegrade en kejsare vid namn Octavianus, adoptivson till Julius Caesar, Marcus Antonius vid Actium. Octavianus blev efter det ensam härskare över Rom och Roms första kejsare. En ny tid tar form, kallad kejsartiden. Kejsartiden har fått sitt namn från Octavianus familjenamn Caesar och utspelar sig från år 31 f.Kr. till år 476 e.Kr.

Octavianus bytte så småningom namn till Augustus. Augustus tog kontroll över armén och stärkte centralmakten. Det blev inre fred i Romarriket och denna tid kallas för Pax Romana. Den varade i 200 år, från då Augustus blev kejsare till 180 e.Kr. då kejsaren Marcus Aurelius dog. Freden gällde bara inom gränserna, utåt pågick fortfarande gränskrig. Pax Romana var bra på många sätt. Det minskade arbetslösheten, ökade byggnadsverksamheten, Rom fick ett bättre skattesystem och valutan var likadan över hela Romarriket. Handeln stärktes då sjömän vågade segla längre utan att behöva oroa sig för krig och man kunde färdas säkert på de romerska vägarna. Postväsendet förbättrades även och man kunde skicka brev över hela Romarriket. Det gjorde att kristna på den tiden kunde sprida evangelium snabbt och säkert. Det sägs att Augustus gjorde så att Rom byggdes upp till en modern och lyxig stad. Han lät sina krigskunniga soldater sköta krigen medan han byggde upp Romarriket. Han erövrade många länder, exempelvis Egypten, och byggde akvedukter så att Rom fick tillgång till rent vatten.

Efter Augustus kom nya härskare, Tiberius, Caligula, Claudius och Nero. Efter Nero fanns ingen släkting av Julius Caesar som kunde ta över kejsarrollen och ett inbördeskrig utbröt. Efter ett år tog familjen Flaviska över makten. Kejsare och kejsare blev ledare över Rom fram till 395 e.Kr. då Rom splittrades. Rom delades upp i en östlig och en västlig del efter att en kejsare vid namn Theodosius hade dött och hans söner fick varsin del. Några av de mest kända kejsarna av den Flaviska familjen var Vesapasianus som byggde Colosseum, Hadrianus som byggde muren tvärs över England och Konstantin som gjorde så att kristendomen blev en statsreligion i hela romarriket. Romulus Augustus var den sista kejsaren och hann bara vara det i ett år innan han besegrades av gotiska hövdingar och Västrom går under, år 476 e.Kr. Därmed slutar kejsartiden.

Romarrikets fall började stegvis. Samhällsekonomin krympte, städerna krympte och handeln minskade. Det byggdes inte fler teatrar eller arenor efter år 250 e.Kr. Västrom styrdes av svaga kejsare. Hunner och germaner anföll i årtionden och hade fått övertaget över romarriket.  De kunde inte försvara sig mot alla germaner som attackerade riket. Germanerna hade bildat egna kungariken, vilket gjorde att kejsaren fick en lägre position. Formellt sätt erkände de ändå kejsaren som överhuvud, men det var inte på samma sätt som förut, staten hade inte samma finansiella och militära makt. Östrom levde kvar ända fram till år 1453 tills då dem erövrades av ett turkiskt folk. Krigen hade varit kostsamma och staten var tvungen att höja skatten. Det ledde till att många lämnade städerna och började försörja sig själva på landsbygden. Staten hade inte längre kvar tillräckligt med soldater, vilket gjorde att de hade svårare att försvara sig från attacker utifrån. Klimatförsämringen bidrog till missväxt, hunger och sjukdomar, exempelvis Malaria, vilket också är en anledning till att befolkningen minskade och allt mindre kunde vara soldater som skyddade Rom från alla dessa hunner och barbarer som tog sig in från gränserna.

Vad har vi kvar från antiken?

Det vi har kvar från antiken är språket latin. Växter, djur, grundämnen med mera har namn på latin. Vi har även kvar ord från den tiden, till exempel senat, konsul och veto. Många språk härstammar från latin, till exempel italienska, franska, spanska och portugisiska. Vi hämtar också mycket inspiration i litteratur, skulptur, måleri och arkitektur från antiken och det var även grekerna som skapade våra tre diktarter epik, lyrik och dramatik med grenarna komedi och tragedi.

Den romerska rätten har också blivit grunden för det europeiska rättssystemet och många av våra lagar kommer därifrån. Många idéer och principer är kvar från antiken, till exempel Pythagoras sats som handlar om sambandet mellan längden på sidorna i en rätvinklig triangel. Kristendomen formades också under antiken. Vi har även kvar olympiska spel som för första gången hölls i antikens Grekland i Olympia. Den äldsta förteckningen över tävlingar i Olympia är från 776 f.Kr.

Men det vi framförallt har kvar från antiken idag är tanken om demokratin. Demokratins idé kom för första gången upp i antikens Grekland. Sedan är den demokratin inte samma som det vi idag kallar demokrati. Exempelvis fick inte alla vara med och rösta, utan bara 10 % av befolkningen. I Sverige röstar man inte heller på samma sätt som man gjorde i Aten. Det finns såklart ställen i världen som röstar på det viset, alltså direkt, men i Sverige är det inte så vi röstar. Idag får alla vara med och rösta, kvinnor och män, och människor som har det bättre ställt har inte mer makt.