Jag läser boken Hanna Mendels chans. Hanna och hennes familj har precis anlänt till Auschwitz-Birkenau efter att ha åkt en trång boskapsvagn i tre dagar. Förut bodde de i ett ghetto och nu har de blivit förflyttade. De tror att de ska komma till ett bättre ställe, men de har ingen aning om vad som faktiskt väntar dem. Inget kan ju vara sämre än ghettot tänker Hanna.
Jag tycker att boken är tung att läsa. Jag förstår att det kommer hända väldigt hemska saker med Hanna och hennes familj, men jag tycker det kan vara viktigt att läsa denna bok. Även fast boken är en påhittad historia får man en bra bild av hur det var att vara jude under förintelsen; att leva under usla förhållanden och tvingas ge ifrån sig allt man äger för att sedan bli bortförd till koncentrationsläger. Detta var den fruktansvärda verkligheten för flera miljoner människor, det är viktigt att man blir medveten om det.
En händelse som jag har funderat kring var då Hannas mamma bad SS-vakterna, innan de begav sig till Auschwitz, att ta vara på Hannas syster Erikas betygspapper och Hannas papper för någon pianoskola. Hannas mamma trodde att barnen hade en framtid och att de senare möjligtvis skulle få återvända hem. SS-vakterna bara skrattade åt henne, för de visste att Hanna och hennes systers liv skulle vara över rätt så snart de anlände till Auschwitz. Det visar att mamman inte visste hur illa läget egentligen var, eller så ville hon bara tänka optimistiskt. Hon, precis som Hanna och alla andra judar, vet att alla tycker illa om dem, men de förstår inte varför, för judarna är ju precis som alla andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar