Handlingsplan för en hållbar utveckling

Några av de största miljöhoten är utsläpp av växthusgaser och miljögifter, uttunning av ozonskiktet, försurning av haven, användning av sötvatten och aerosoler i atmosfären.

Aerosoler påverkar människans hälsa negativt och har stor betydelse för det globala klimatet då partiklarna påverkar jordens strålningsbalans och nederbördsmönster. Miljögifter i naturen beror bland annat på bekämpningsmedel och kemikalier som används i industrin och finns även i kläder, bilar och plastartiklar. De orsakar skador på människor, djur och natur och är oftast fettlösliga vilket gör att de lätt kan spridas i näringskedjan och bindas till människor och djur. Vi kan exempelvis få skador på vår lever och våra njurar. Vi i Sverige blir påverkade av andra länders utsläpp. Det finns halter av kvicksilver i sill och strömming från den svenska kusten även fast Sverige begränsat användningen av kvicksilver.

Ozonskiktet i atmosfären skyddar oss från skadlig UV-strålning från solen. När ämnen som bryter ned ozon släpps ut i atmosfären tunnas skiktet ut. Exempel på sådana ämnen är klorerade ämnen som freon. Det finns i bland annat kylskåp och frysar, anläggningar för luftkonditionering och skumplast. Höghöjdsflyg släpper också ut ozonnedbrytande kväveoxider direkt i stratosfären. Det innebär en fara för oss människor när ozonsiktet tunnas ut. Risken för hudcancer, nedsatt immunförsvar och ögonsjukdomen starr ökar. Flera arter, jordbruksgrödor bland annat, har visat sig vara känsliga för ökad UV-strålning vilket skulle innebära minskade skördar om ozonskiktet tunnades ut ännu mer. En annan konsekvens av ozonskiktets uttunning är skador i havsekosystemet. Det man själv kan tänka på är att inte köpa äldre luftkonditioneringar, kylskåp och värmepumpar som innehåller ozonnedbrytande freoner, lämna in sin gamla kyl och frys så att de farliga ämnena kan tas om hand och förstöras, undvika höghöjdsflygning och inte använda sprayburkar som innehåller freoner.

När mängden växthusgaser i atmosfären ökar förstärks växthuseffekten och jordens medeltemperatur ökar. Den största orsaken till den förstärkta växthuseffekten är förbränningen av fossila bränslen, det vill säga kol och olja. När kol och olja förbränns bildas koldioxid och växterna kan inte ta upp de enorma mängderna extra koldioxid vilket ökar växthusgaser i atmosfären. När vi använder el, värmer våra hus och förflyttar oss med bilar, bussar och flygplan orsakar vi koldioxidutsläpp eftersom vi då använder fossila bränslen som bensin, diesel, olja, naturgas och kol.

Andra orsaker till förstärkt växthuseffekt är skogsavverkning. När biobränslen som ved eldas släpps koldioxid ut, men så länge nya träd ersätter de som huggs ner ökar inte mängden koldioxid i atmosfären. Problemet är att många av jordens skogar avverkas. En till orsak är utsläpp från jordbruket. Jordbruket släpper ut gasen lustgas som bildas när marken brukas och gödslas. Produktionen av animaliska livsmedel står också för en stor del av utsläppen. Vid produktionen krävs mark, foder och energi och idisslare, som kossor och får, rapar ut växthusgasen metan.

För mycket växthusgaser i atmosfären leder till ett varmare klimat med översvämningar, stormar och smälta polarisar. När polarisarna smälter kommer många landytor hamna under vatten vilket betyder att en stor del av människorna kommer att behöva flytta. Detta leder i sin tur att det blir mer tätbefolkat och då sprids bland annat sjukdomar lättare. Tillgången av dricksvatten kan också bli sämre då. Ett varmare klimat medför även ytterligare torka i redan torra områden och människorna i dessa områden kommer även dem att behöva flytta på grund av vattenbrist. Många växter och djur hotas också av utrotning när deras livsmiljöer förändras så snabbt att de inte hinner anpassa sig. I Sverige kommer medeltemperaturen att öka vilket innebär mildare vintrar och mer regnoväder. Risken för översvämningar i kuststäder kan också öka i kombination med stormar och högre havsnivå, vilket är något som skulle påverka Luleå. Vissa påstår att klimatet kommer att bli kallare när polarisarna smälter eftersom golfströmmen med varmt vatten kommer att ändra riktning. I så fall kommer vi att gå in i en ny istid och då skulle man inte kunna leva här mer.

I framtiden måste vi sluta använda fossila bränslen. Energin i framtiden måste komma från förnybara energikällor som sol, vind, vatten och bioenergi, inte från kol eller olja. Den förnybara energin tar aldrig slut vilket de fossila bränslen någon gång i framtiden kommer att göra. Den ger inte heller några farliga restprodukter eller föroreningar och bidrar inte till den globala uppvärmningen. I produktionen av vind- och solenergi går det åt lite vatten vilket gör att man sparar på färskvattnet. Att inte använda fossila bränslen ger renare luft i städerna och man kan då andas in luften utan risk för att skada hälsan. I vissa delar av världen är luften idag så dålig att invånarna rekommenderas att inte vistas utomhus, allt detta på grund av koldioxidutsläppen från biltrafiken och fabrikerna. Kostnaden för hållbara alternativ har gått ned snabbt de senaste åren vilket är positivt då det får folk att välja dessa alternativ istället. I Sverige har regeringen beslutat om saker som lägre skatt för förnybara bränslen, bränslesnåla bilar och ökade energiskatter.
Vi måste själva tänka på hur vi transporterar oss, hur vi bor och vad vi äter. Vårt ekologiska fotavtryck ute i världen är stort och växande. En del saker vi kan tänka på är att åka mindre bil, konsumera mindre, köpa mindre plastprodukter, äta mindre kött och dra ner på energianvändningen. Alla kan göra någonting. Vi alla människor måste tänka på hur vi handlar för att vi ska kunna göra skillnad. Det räcker inte med att bara några gör bra saker för miljön, utan alla måste tänka på det. Detta inkluderar alla länder. Det är extra viktigt att vi i Sverige, som är ett av de länderna i världen som släpper ut mest växthusgaser, drar ner på våra utsläpp. Idag jobbar hela världen för en hållbar utveckling. Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling antogs år 2015 på ett toppmöte i FN i New York. Alla länder i världen ska arbeta för målen till år 2030 och det är varje lands regerings uppgift att målen nås i landet. Vid FN:s klimatkonvention i Paris samma år enades man om målet att få den globala uppvärmningen att stanna under 2 grader och sträva mot ett mål på 1,5 grader. Även lokalt jobbar man med mål för en hållbar utveckling. I Luleå finns Vision Luleå 2050.

För att bidra till en hållbar utveckling kan jag välja att åka kollektivt istället för bil eller gå eller cykla när jag ska någonstans, dra ner på användningen av varmvatten, stänga av apparater när jag inte använder dem, släcka lampor, undvika att hälla ut kemikalier i avloppet och inte slänga skräp i naturen. Det min familj kan göra är att använda energieffektiva hushållsapparater, sänka innetemperaturen, sortera förpackningar, lämna förbrukade batterier till miljöstationen och glödlampor till återvinningscentralen, städa utan kemikalier, välja miljömärkta rengöringsmedel och inte tvätta i för höga temperaturer. Vi kan även köpa en mer bränslesnål bil eller en bil som inte går på fossila bränslen. Vi kan till exempel köpa en elbil eller en bil som går på biogas. Biogas är ett förnybart bränsle som ger mycket mindre koldioxidutsläpp än bensin och diesel. Biogas, som utvinns genom rötning av till exempel livsmedelsavfall, gödsel eller avloppsslam, ersätter inte bara fossila bränslen utan tar också hand om avfall.

Som konsument kan jag välja att köpa miljömärkta varor, till exempel varor som är märkta med Bra Miljöval, Svanen eller Ecolabel. För att bidra till ett hållbart fiske kan jag köpa fisk som är märkt med MSC. Jag kan också minska på köttet, ersätta det med baljväxter eller börja äta helt vegetariskt. Det är också bra om jag konsumerar mindre eftersom industrierna släpper ut växthusgaser. Jag kan även köpa mat efter säsong. När till exempel fisk, frukt och grönsaker har sina säsonger har de hög kvalitet och är prisvärda. Det är inte bara bättre för miljön, utan också bättre för ekonomin.

Jag kan även välja att handla närproducerad mat, det vill säga mat som är odlad eller producerad nära mig, även fast det oftare är billigare att köpa importerad mat. Om jag väljer närproducerad mat blir transportsträckorna kortare och miljöbelastningarna mindre. Transporter medför utsläpp av växthusgaser, främst koldioxid som ökar växthuseffekten. Även andra miljöfarliga ämnen som kväveoxider och hälsofarliga partiklar bildas i trafiken. För att klara transporterna innehåller livsmedlen ofta mer tillsatsämnen och behöver förpackas mer än närproducerade livsmedel. Genom att köpa närproducerad mat stödjer jag lokala lantbruk vilket gör att de får sälja mer. Avståndet mellan odlare och konsument är inte det enda man bör tänka på, man måste också tänka på odlingssättet. Växthusodling kräver mycket mer energi än frilandsodling. Därför är det bättre att exempelvis importera tomater från varmare länder än att odla dem i växthus i Sverige. Att välja livsmedel som är frilandsodlade ger alltså ibland mindre koldioxidutsläpp även fast transportsträckorna är längre. Transporten från butiken hem till mig är också en del av matens transportsträcka. Jag kan tänka på att handla i en närbutik som jag kan promenera till istället för att ta bilen till en butik som ligger ett par mil bort. Då bildas inga miljöskadliga utsläpp. Jag kan även försöka att avstå från att köpa produkter som har transporterats från andra sidan jorden, till exempel exotiska frukter, ris eller apelsinjuice. Istället kan jag välja att köpa frukt eller bär som odlats i Sverige, inhemska sädesslag eller svartvinbärssaft.

Som konsument kan jag också välja att köpa mer ekologiska varor. I affärer kan jag titta efter livsmedel som exempelvis är KRAV-märkta eller märkta med EU-ekologiskt. Ekologiska livsmedel är naturliga och rena. De innehåller inga onaturliga tillsatsmedel som aromer, färgämnen eller konserveringsmedel. Djuren tas hand på ett bättre sätt, de får ekologiskt foder som till största del är odlat på samma gård och de får röra sig fritt både ute och inne. I det ekologiska lantbruket används inga kemiska bekämpningsmedel och inget konstgödsel. Konstgödsel innehåller näringsämnen som kväve, fosfor och kalium. Kvävet i konstgödsel är energikrävande att tillverka och det går åt mycket olja i framställningsprocessen vilket ger koldioxidutsläpp. Fosfor tillför giftigt kadmium till åkrarna som anrikas i jorden, tas upp av växterna och slutligen hamnar på våra tallrikar. Användning av konstgödsel orsakar övergödning vilket är ett miljöproblem. Näringsämnen läcker ut i naturen och då ökar växtligheten i sjöarna och syrefria bottnar utan liv uppstår. Detta beror på att syret förbrukas vid nedbrytningen av allt dött växtmaterial.

Förr i tiden bodde människorna i byar på landsbygden och livnärde sig på jordbruk. Man bytte varor med människor som bodde i närheten. Efterhand började man använda sig av pengar och man samlades och gjorde affärer i marknader. Så småningom började länder handla med varandra och det bildades så kallade handelsleder. Man seglade till olika delar av världen och sålde saker som skinn, salt och kryddor. På 1800-talet fick industrialiseringen sitt genombrott i världen och man lämnade jordbruket. Man började producera varor i fabriker och det blev därmed möjligt att masstillverka varor. Människorna flyttade till städerna och blev arbetskraft i de nya industrierna. Varor fraktades från ett ställe till ett annat. Idag importerar vi varor från andra sidan jordklotet. Det finns därmed ett större utbud på marknaden och vi kan köpa varor som vi själva inte kan tillverka. Idag handlar vi inte bara med människorna nära oss, utan vi handlar med hela världen.

Idag lever vi alltså i en globaliserad värld. Att leva i en globaliserad värld betyder att moderna kommunikationer har gjort att världens länder och alla människor har bundits samman och fått en mer gemensam ekonomi, kultur, politik och miljö. Vi lever i en värld som är mycket mindre, närmare och snabbare än den världen människorna innan oss levde i. Globaliseringens främsta kännetecken är gränslöshet. Människor, varor och pengar rör sig mycket lättare mellan länder och kontinenter och vi är allt mer beroende av varandra. Efter andra världskriget har världshandeln växt och importen och exporten av varor och tjänster har ökat. Vi har lämnat industrisamhället bakom oss och vi lever nu i en ny tid som man brukar kalla för informationssamhället och det är mycket tack vare internet. Den traditionella varuhandeln är också effektivare än förr, med hjälp av bland annat dagens stora containerflyg. Idag delas produktionen upp på olika platser på ett sätt som inte gick innan.

Fördelar med globalisering är att arbetstillfällen skapas på nya platser runt om i världen, fattiga områden i världen har fått det bättre ekonomiskt och allt mindre människor lever i fattigdom, produktionen blir mer effektiv då konkurrensen ökar och det finns mer produkter som konsumenterna kan välja mellan. Demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter sprids också över världen vilket är positivt särskilt för de mest utsatta människorna i världen. Nackdelar med globalisering är att de fattiga blir ännu fattigare om de inte införlivas i världsekonomin samtidigt som de rika blir ännu rikare, miljö och människor kan fara illa då produktionen flyttas till länder med dålig lagstiftning och att tempot på arbetsplatserna ökar vilket kan leda till ohälsa för dem som jobbar där. Globaliseringen har också lett till en ohållbar användning av naturresurser och ökade miljöproblem.

Bokanalys av "Hanna Mendels chans"

Jag har läst ”Hanna Mendels chans” av Suzy Zail. Originaltiteln är “The Wrong Boy”. Boken är översatt från engelska av Kersti Wittbom och gavs ut år 2012. Hanna Mendels chans är en ungdomsbok om tragiska livsöden från andra världskriget blandat med lite kärlek.

Boken handlar om en judisk flicka vars namn är Hanna Mendel. Hanna är 15 år, brinner för att spela piano och bor i ett getto i Debrecen i Ungern tillsammans med sin familj. En dag tvingas Hanna och hennes familj upp på en boskapsvagn med destination Auschwitz. När de anländer till Auschwitz-Birkenau skiljs familjen åt. Hanna, hennes mamma och storasyster Erika sätts genast igång i hårt arbete. På lägret får de ytterst lite mat och hon ser sig själv, sin mamma och syster tyna bort mer och mer för varje dag. Efter en uppspelning för lägerkommendanten några veckor senare blir Hanna hans pianist. Istället för att arbeta tillbringar hon dagarna i hans hus för att spela piano för hans gäster. Kommendanten har en son som heter Karl som Hanna faller för. Månaderna går på lägret och de kommer varandra närmare. Ryssarna befriar till slut lägret och Hanna kan återvända hem. Hon återförenas med sin syster Erika, men hennes mamma eller pappa syns inte till någonstans. Boken slutar med att Hanna skriver ett brev till en general och berättar vad hon har gått igenom samt ber de att frisläppa Karl som de har tillfångatagit.

Författaren har valt titeln ”The Wrong Boy” just för att Hanna blir kär i fel pojke. Hon vet att hon egentligen borde hata Karl eftersom han är son till den grymma och sadistiska kommendanten, men Karl är faktiskt annorlunda. Karl är inte som kommendanten och de andra tyskarna. Han behandlar henne inte som luft, utan han ser henne istället som en riktig människa. Ett exempel på det är att han tilltalar henne vid namn, det gör ingen annan på lägret. "Jag hatade lägret och jag hatade snöflingorna som fastnade på huvudet och droppade ner i nacken på mig. Jag hatade uppropen och jag hatade vakterna och soldaterna – men jag kunde inte hata Karl". 

Händelserna tilldrar sig under andra världskriget, från juni 1944 till maj 1945. Man vet att det är juni i början av boken eftersom en polis på gettot läser upp ett pappersark som lyder: ”På order av Ungerns kungliga regering, utfärdad i dag måndagen den 20 juni 1944, ska alla personer av judisk härkomst…”. Man kan även lista ut att det är sommar eftersom Hanna ska på sommarbal, dock åker hon aldrig på balen eftersom hon blir deporterad till Auschwitz-Birkenau. Det hinner bli höst, vinter och vår innan boken når sitt slut. Författaren beskriver det med ”Hösten gav vika för vintern och den bleka polska solen försvann bakom grå, tröstlösa moln” och ”Dagarna seglade förbi, de blev längre och ljusare och det sista av snön smälte bort”. Vid bokens slut vet man att det är maj eftersom det står ”Den tionde maj togs listan med de överlevandes namn ner. Erika och jag satt shiva den dagen”.

Händelserna utspelar sig först och främst på koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau i Polen och i kommendantens hus i närheten av lägret. Under bokens gång får man följa resan till lägret. Man får läsa om hur de marscherar från gettot till tegelbruket i Serly och därefter om den tre dagar långa resan i den fullpackade boskapsvagnen innan de är framme i Auschwitz. Man får läsa om den långa tiden på Auschwitz-Birkenau, när ryssarna till slut befriar lägret och Hanna blir frigiven och kan resa tillbaka till sin hemstad Debrecen, och till sist om tiden på Judiska föreningens samlingslokal i Debrecen där hon bosätter sig efter Auschwitz.

Familjen Mendel består av Hanna, Erika, mamma och pappa. Hanna har blont hår och blåa ögon (vilket är någonting som förvånar SS-soldaterna på lägret, enligt dem är det bara den ”ariska rasen” som ser ut på det sättet). Hon älskar att spela piano. Man kan verkligen känna hennes passion för musiken. När hon spelar försvinner hon in i musiken och glömmer bort allt annat. Då är det bara hon och pianot som existerar. När hon blir irriterad på det kommendanten sitter och pratar om i musikrummet börjar hon spela högre och hårdare på tangenterna. Hon använder pianot för att komma undan från verkligheten. Hanna har stora planer för framtiden, hon strävar efter att bli en berömd pianist. Hennes största idol är Clara Schumann och när hon blir stor vill hon bli lika känd som henne.

Hanna är osjälvisk som person. Hon delar med sig till Erika av maten som hon smugglar från kommendantens hus. Hon ger även kapon, det vill säga den som har i uppdrag att styra Hannas barack, extra mat för att hon ska behandla Erika bra. Till skillnad från Hanna är många av kvinnorna på lägret väldigt själviska. Om de exempelvis hittar en brödbit äter de upp den själva istället för att ge den till någon som skulle behövt den mer. Men de alla kämpar ju för sin egen överlevnad så jag kan på ett sätt förstå dem.

Genom bokens gång blir Hanna, på grund av det hon tvingas gå igenom, mer självständig. I slutet av boken klarar hon sig själv. Hon mister båda sina föräldrar så jag antar att hon inte har så mycket till val, hon måste klara sig på egen hand.

Erika, Hannas storasyster, tycker om att fotografera väldigt mycket. I början av boken är hon ganska trotsig av sig. Deras pappa säger till henne att hon inte bör ta med sin kamera i väskan till lägret, men hon gör det ändå. Hon fotar också SS-vakterna med kameran fastän hon vet att vakterna inte skulle gilla det. Ibland kan man tro att Erika är yngre än Hanna eftersom hon inte alltid tänker på att hon kan råka illa ut.

I början av boken är Erika noga med att de ska behålla sin mänskliga värdighet och inte bli som djur på lägret, men ju längre tiden går desto mindre orkar hon bry hon sig. Hon säger även i början av boken att hon ska göra allt som krävs för att de ska komma tillbaka hem till Debrecen. För varje dag som går tappar hon hoppet mer och mer och förlorar snart all sin livskraft. Erika blir bara sämre och sämre. De sista dagarna på lägret, innan hon tvingas ut på den så kallade dödsmarschen när ryssarna närmar sig lägret, är hon nästan död. Hon orkar knappt gå upp ur sängen. Hon skulle inte ha klarat många dagar till på lägret.  

I början av boken är det Erika som tar hand om Hanna, men i slutet av boken är det Hanna som tar hand om Erika istället eftersom att hon är så dålig. Rollerna blir ombytta eftersom att Hanna mår bättre än Erika. Hanna behöver inte arbeta ihjäl sig eftersom hon är hos kommendanten hela dagarna och hon har tillgång till extra mat i form av matrester (även om det är väldigt lite).

När Hanna nämner för Erika att hon har känslor för Karl blir hon irriterad och jag kan förstå att hon blir det. Människor kämpar för sitt liv medan Hanna går runt och tänker på en kille hela dagarna, och inte vilken kille som helst heller, utan en kille som hon inte alls borde gilla. Hanna känner sig själv som en förrädare, men på ett sätt kan ju inte hon hjälpa att hon är kär i honom och han är ju trots allt på deras sida. Han hatar det hans far sysslar med och hjälper till att smuggla mat till fångarna på lägret och så vidare. 

Hannas mamma är galen av sig. Förmodligen är det kriget som har gjort henne galen. Hon säger ofta fel saker i fel sammanhang. Till exempel när de skiljs åt från pappan vid Auschwitz-Birkenau börjar hon snacka om att Hanna måste klippa sina naglar. Hon är en kärleksfull mor, man märker att hon bryr sig väldigt mycket om Hanna och Erika. Hon är noga med att de ska följa sina drömmar och vara lyckliga i livet. Hon vill speciellt att Hanna ska fortsätta spela piano.

Hannas mamma tappar redan hoppet om livet från första början av boken. Hon vet vad som försiggår på lägret och vad som väntar henne och alla andra oskyldiga människor. Hon är äldre och förstår saker som inte Hanna eller Erika förstår. Exempelvis var Hanna inte medveten om vad nazisterna höll på med förrän i slutet av boken då ryssarna hade befriat lägret. Det är kanske därför Hannas mamma inte överlever, hon ser inte någon mening med att göra det.

Hannas pappa heter Samuel och är en urmakare. Eftersom de som sagt skiljs åt när de anländer till Auschwitz-Birkenau får man inte veta så mycket om honom förutom att han är väldigt skicklig med händerna.

Karl är kommendant Jaegers son som Hanna blir kär i. I början av boken kan man tro att Karl är kall, men senare i boken förstår man att han faktiskt har ett hjärta och bryr sig om andra. Han svarar till exempel inte när kommendanten eller någon annan pratar med honom och när Hanna spelar tittar han inte ens upp på henne, utan sitter bara vid sin stol och stirrar ner. Vid Hannas uppselning ger han henne inte ens en blick. Eftersom han beter sig på det sättet kan man också tro att han tycker illa om Hanna och judar. Hanna trodde exempelvis att han hatade henne och bara såg henne som en ”smutsig jude”. Men det visar sig senare att han inte alls gör det, han hatar det hans far gör mot judarna och tycker att allt det han gör är för hemskt för att vara sant. När hon satt vid flygeln har han hela tiden betraktat henne. Han ritade till och med av henne när hon satt vid pianot. Hanna vet då att han har sett henne hela tiden, hon har inte varit osynlig.

Precis som för Hanna betyder musiken mycket för honom. Han gillar att sjunga väldigt mycket, men eftersom att han är ganska blyg så sjunger han helst inte för andra. När hans pappa ber han sjunga för honom och gästerna vill han inte riktigt. Han och hans pappa, kommendanten, har inte en så kärleksfull relation. Karl är ständigt sur på sin pappa, men det är förståeligt med tanke på vad kommendanten gör mot andra människor och hur hemsk han faktiskt är. Karl är också alltid envis och tjurig mot honom. Kommendanten tror att det är kriget (att de håller på att förlora) som gör honom så olycklig, men så är inte fallet. Det är den fruktansvärda kommendanten som är orsaken till han beter sig på det viset. Han dödade den förra pianisten innan Hanna bara för att hon hade spelat en fel ton. Om han skulle se Hanna eller någon annan ta av hans mat i huset skulle han döda dem på direkten. Man beskriva det som att kommendanten är väldigt sträng av sig. Det som kan ha gjort han till den han är kan vara bortgången av hans fru Hilde, Karls mamma. Jag tror att det förändrade honom. När han nämner henne, i slutet av boken, blir han plötsligt inte sig lik. ”Han talade med en röst som lät som om den kom långt bortifrån, som om orden kom från en plats djupt inne i honom, en plats som han sällan besökte”. Han hårdnade efter förlusten av henne.

I slutet av boken framgår det att Hilde älskade att spela piano. Då förstår man direkt varför kommendanten är så noga med att ha någon i hans hus som spelar piano.

Hanna tappar aldrig hoppet som hennes mamma och Erika gör. Det som ger Hanna livskraft är musiken, med musiken kan hon som sagt försvinna från verkligheten och glömma bort allt annat. Hon har tur som vinner pianouppspelningen och får göra det hon älskar. Hon blir verkligen överlycklig när hon får sitta vid en flygel igen.

Något annat som ger Hanna hopp trots eländet runt omkring henne är Karl. På kvällarna längtar hon tills morgondagen då hon för träffa honom. Karl gjorde hennes tid på lägret lättare. Hon ser verkligen framemot dagarna i kommendantens hus. I kommendantens hus finns två saker som hon älskar; pianot och Karl. Om hon inte hade träffat honom eller haft möjlighet att spela piano tror jag att hon också hade tappat hoppet precis som Erika och hennes mamma gör. Hon hade blivit deprimerad och hon hade inte peppat Erika till att fortsätta kämpa. Då hade Erika inte klarat av tiden på lägret lika länge som hon gör. Hannas positiva inställning behövs för bådas överlevnad. 

Boken är skriven i jag-perspektiv. I boken får man följa Hanna och hela tiden får man veta vad hon tänker och känner och hur hon upplever sin omvärld. Berättelsen är återgiven i kronologisk ordning och berättas i dåtid.

Boken är dyster. På lägret är stämningen alltid allvarlig och kvinnorna på lägret är oftast på dåligt humör. De är mycket avundsjuka av sig. De är avundsjuka på Hanna som får vara borta hela dagarna och spela piano när de själva tvingas utföra en massa slitsamma och meningslösa arbeten. Hon får därför en del sura blickar samt ett antal kommentarer när hon kommer tillbaka till baracken på kvällarna. Kvinnorna behandlar varandra dåligt på lägret, de hånar varandra och beter sig som skit. Stämningen skulle jag beskriva som väldigt otrevlig.

Miljön beskrivs med detaljrikedom och jag skulle beskriva språket som variationsrikt, uttrycksfullt och målande. Jag får verkligen en bild av hur det ser ut på lägret eftersom författaren ger så detaljerade beskrivningar. Jag skulle säga att miljön är väldigt verklighetstrogen. Under andra världskriget levde judarna under usla förhållanden och detta skildras bra i boken. Författaren beskriver exempelvis hur hemska sovplatserna var: ”De bestod endast av träplankor och mellanrummet var så lågt att det inte skulle gå att sitta upp utan att skrapa huvudet i bräderna ovanför”. Författaren ger också en bild av den förfärliga baracken: ”Det fönsterlösa rummet såg ut som insidan av en lada och luktade hund. Väggarna var kala och golvet smutsigt”.

Suzy Zail har skrivit boken i syfte att lära ut om Förintelsen och att förhindra en upprepning av det som hänt. Budskapet är att vi ska aldrig ska glömma allt det fasansfulla som hände under andra världskriget, och det kommer vi inte göra om vi läser och är medveten om det. Det är inte lätt att förstå Förintelsen, men som Suzy Zail själv skriver är det viktigt att vi försöker förstå. Jag tycker att hon uttrycker sitt budskap väldigt bra i detta stycke: ”Jag gör inte anspråk på att förstå hur det kändes att befinna sig i Birkenau. Jag tror inte att någon som inte själv upplevt det kan föreställa sig hur fruktansvärt det var. Men det är viktigt att vi försöker förstå. Genom att läsa historieböcker och memoarer, genom att tala om Förintelsen och genom att skriva om den kan vi förhoppningsvis förhindra att något liknande händer igen”.

Berättelsen i sig är inte sann, men det hade den kunnat vara. Jag finner den väldigt verklighetstrogen med tanke på att alla platser fanns på riktigt. Koncentration- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau existerade, likaså gettot i Debrecen och tegelbruket i Serly. Doktor Mengele som nämns i boken fanns på riktigt och en hemsk kommendant som Jaeger samt en orkester som tvingades spela vid huvudgrindarna i Birkenau.

Boken har verkligen gripit mig. Jag förstår bättre nu, efter att ha läst boken, hur det var att vara jude under Förintelsen. Hur hemskt det måste ha varit att bli fråntagen alla ens rättigheter, lämna sitt hem och bli tvingad upp på en boskapsvagn och inte ha någon som helst aning om vart man är på väg. Många av dessa människor trodde att de skulle få komma till ett bättre ställe, det var förfärligt. Något jag har lärt mig av boken är att de personerna som överlevt Auschwitz aldrig kommer bli desamma igen. De har varit med om riktigt fruktansvärda saker som de aldrig kommer att glömma. De hade kanske överlevt, men de var inte fria. De var märkta för livet. De skulle för alltid vara märkta med ett fångnummer på underarmen.

Jag rekommenderar boken starkt, vare sig man vill lära sig lite mer om Förintelsen eller läsa en bra kärleksbok. Den är absolut läsvärd!

Första reflektion om boken 13/2

Jag läser boken Hanna Mendels chans. Hanna och hennes familj har precis anlänt till Auschwitz-Birkenau efter att ha åkt en trång boskapsvagn i tre dagar.  Förut bodde de i ett ghetto och nu har de blivit förflyttade. De tror att de ska komma till ett bättre ställe, men de har ingen aning om vad som faktiskt väntar dem. Inget kan ju vara sämre än ghettot tänker Hanna.

Jag tycker att boken är tung att läsa. Jag förstår att det kommer hända väldigt hemska saker med Hanna och hennes familj, men jag tycker det kan vara viktigt att läsa denna bok. Även fast boken är en påhittad historia får man en bra bild av hur det var att vara jude under förintelsen; att leva under usla förhållanden och tvingas ge ifrån sig allt man äger för att sedan bli bortförd till koncentrationsläger. Detta var den fruktansvärda verkligheten för flera miljoner människor, det är viktigt att man blir medveten om det. 

En händelse som jag har funderat kring var då Hannas mamma bad SS-vakterna, innan de begav sig till Auschwitz, att ta vara på Hannas syster Erikas betygspapper och Hannas papper för någon pianoskola. Hannas mamma trodde att barnen hade en framtid och att de senare möjligtvis skulle få återvända hem. SS-vakterna bara skrattade åt henne, för de visste att Hanna och hennes systers liv skulle vara över rätt så snart de anlände till Auschwitz. Det visar att mamman inte visste hur illa läget egentligen var, eller så ville hon bara tänka optimistiskt. Hon, precis som Hanna och alla andra judar, vet att alla tycker illa om dem, men de förstår inte varför, för judarna är ju precis som alla andra. 

Antiken

Antiken kan delas in i flera mindre epoker:

Arkaisk tid är perioden från 700 f.Kr. till 480 f.Kr. Den kännetecknas av stadsstaternas uppkomst.

Klassiska tiden är åren mellan 480 f.Kr. och 323 f.Kr. Då lade man ner mycket åtanke till konst, litteratur och filosofi. Den slutar då Aten besegras av Makedonien.

Hellenistiska tiden är tiden från 323 f.kr till 30 f.Kr. Den tiden inleds med Alexander den stores erövring av Persien. Därefter uppkommer nya stater som Seleukidiska riket och Ptolemeiska riket. Tiden slutar med att Rom erövrar Egypten.

Kungariket Rom är åren mellan 753 f.Kr. till 509 f.Kr. Det sägs att staten grundades av Romulus. Under den tiden var romarriket ett kungadöme där under denna tid 7 kungar regerade. Den tiden slutar då romerska republiken införs.

Romerska republiken är perioden från 509 f.kr till 27 f.Kr. Under den tiden utvecklades Rom från en stadsstat till ett imperium. Den tiden avslutas då Augustus blev kejsare. En ny tid tar form, Kejsartiden.

Kejsartiden varar från 27 f.kr till 476 e.Kr. Efter att Augustus blivit kejsare inleds en 200-årig fred kallad Pax Romana. År 396 e.Kr. delas Rom i en östlig och västlig del. Det slutar med att Västrom går under. 

Senantiken räknas till åren fram till 600 e.Kr. och brukar räknas som en övergångsperiod till medeltiden.

Under antiken uppstod demokratin och många vetenskapliga upptäckter gjordes. Stora matematiker och filosofer fanns under den tiden. Det som kännetecknar antiken som tipsepok är olympiska spel, litteratur, konst, arkitektur, filosofi och teater.  I Antikens Grekland lade man ner mycket fokus på kärleken till visheten och kulturen och i Rom utvecklades stridskonsten och arkitekturen för att just Rom skulle växa.

Antikens Grekland

På 400 f.Kr. var Aten en demokrati. Den atenska demokratin var något unikt på den tiden. Medborgarna hade yttranderätt och kunde föreslå lagar.  Alla medborgare möttes på Agora, vilket är det stora torget i Aten. Medborgarna röstade direkt och därför kallas denna typ av demokrati för direktdemokrati. Till medborgarna räknades inte allt folk, kvinnor och slavar var helt uteslutna från medborgarskap. Aten hade ungefär 300 000 invånare, och av dem var det bara 30 000 som fick vara med och rösta. Även fast det bara var en bråkdel som hade rösträtt var det ändå väldigt många personer för den tiden som hade inflytande över det politiska livet.

Medborgarna skulle vara med i röstningen om folkförsamlingen, vilket var den lagstiftande makten, regeringen, vilket styrde staten, och domstolen, vilket upprätthöll ordningen. Varje år bestämdes stadsstatens ämbeten genom lotteri där alla medborgare hade lika stor chans att bli vald. Varje år valdes alltså 360 män som skulle styra staten Aten. De delades upp i 12 grupper med 30 män i varje, vilket innebar att varje grupp fick styra staten under en månad. Varje man hade sedan den högsta verkställande makten under en dag.

Statsmannen Solon var den som gjorde så att denna demokrati föddes. År 594 f.Kr. införde han en ny författning som begränsade de rikas makt och gav de fattiga fler rättigheter. Men det var inte förrän 508 f.Kr. som Kleisthenes bestämde att alla fria vuxna män skulle ha lika rätt. År 31 f.Kr. försvann demokratin i Grekland då Romarna avskaffade stadens självstyre. Direktdemokratin finns kvar än idag, till exempel i Schweiz och i mindre kommuner i USA. Men för att direktdemokratin ska fungera behöver befolkningen vara rätt så liten. 

De två viktigaste stadsstaterna var Aten och Sparta. Aten var den största grekiska stadstaten och hade uppemot 400 000 invånare när staten var som störst. Statens makt byggde på handel. För att skydda handeln byggde de en stark flotta. Aten krigade inte mellan de andra grekiska staterna, utan försökte visa sin makt genom diplomati och allianssystem. Aten var beroende av slavar som arbetskraft för att kunna utvecklas. Samhället grundades helt enkelt på slavekonomi och hemmet styrdes av kvinnorna. Kvinnan sågs som mannens ägodel. Om en fri man dödade en slav fick han betala skadestånd till slavens ägare, så lite var de värda.

Sparta var Atens största rival. Sparta låg på halvön Peloponnesos och hade ungefär 100 000 invånare. Invånarna levde på jordbruk och boskapsskötsel. Det som gjorde Sparta mäktig var deras armé. Sparta använde sin armé till att attackera och ta över städer runt omkring. Människorna i städerna som erövrades av spartanerna blev till slavar som skötte jordbruket och boskapsskötseln. Redan som sjuåring fick de spartanska pojkarna börja tränas till att bli soldat på heltid. De sattes i ett läger som både var skola och militärförläggning. Utbildningen var tuff och de fick snålt med mat. Efter 13 år var deras utbildning klar och efter det tillhörde de armén tills de var 60 år. I Sparta hade kvinnorna en bättre ställning än andra delar av Grekland under den tiden. Det var dem som övervakade slavarna och såg till att arbetet som slavarna utförde sköttes ordentligt. De kunde också äga egen jordbruksmark och fick en bra utbildning. Att föda nya söner som kunde bli soldater i armén var en av deras viktigaste uppgifter. I Sparta styrdes staten av två kungar, men dem var inte politiskt involverade. Det de gjorde vara att leda religiösa ceremonier och leda armén i strid. Det var senaten som hade makten. Senaten bestod av 28 män från de äldsta och finaste familjerna. Senaten stiftade olika lagar. Det var antingen senaten eller medborgarna som fattade beslut.  Fem ämbetsmän var utsedda varje år till att ha makten och genomföra senatens beslut.

Romarriket

Rom styrdes till en början av kungar, men från 509 f.Kr. till 27 f.Kr. var romarriket en republik. Senaten som styrdes av två konsuler folket hade valt hade då makten. De två konsulerna skulle helst vara fiender därför att de inte skulle bilda pakter och när det var krig utsågs en av dem till diktator som skulle leda armén. Man valde två stycken konsuler därför att de var rädda för att en person skulle få all makt och bli diktator. I senaten satt 300 män från de rikaste familjerna, adeln. De kallades för patricierna och resten av folket kallades för plebejerna. Plebejerna fick rösta i folkförsamlingen. De fick inte göra så mycket, utan bara säga ungefär ja till senatens beslut. Plebejerna fick på senare tid en representant som de valde, kallad folktribun, och han hade rätten att säga nej till besluten senaten tog. Han kunde lägga in sitt veto, alltså hade han rätten att stoppa ett förslag. Man skulle på ett sätt kunna kalla den romerska republiken för en demokrati därför att det var en skillnad från förut då Rom var en diktatur. Men demokratin i Rom gynnade bara de rika och de rika kunde köpa folkets röster. Demokratin var inte samma som i Aten. I Rom var alla uppdelade i olika samhällsklasser där den högsta klassen hade mer att säga till om än de fattiga medborgarna. I Aten kunde alla föreslå lagar, medan det i Rom var senaten som utformade lagarna.

Under Antiken utvecklades ett genomtänkt rättsväsende som vår västerländska rättsuppfattning grundar sig i. På 1600-talet i Sverige kunde man fortfarande dömas efter romersk lag. Man kan se många spår i lagarna från den tiden, till exempel lagen som innebär att ingen anklagad ska dömas ohörd eller mot sitt nekande. Den romerska rätten innefattar också att man är oskyldig till motsatsen har bevisats och att alla är lika inför lagen. De ansåg även att lagarna inte skulle vara bundna till religion eller ideologi. Senaten var den som skrev ner alla lagar och den första lagsamlingen kallades Tolv tavlors lag och är från 400 f.Kr. Tyvärr missbrukades ofta rättssystemet av rika och mäktiga överklassromare för att få sin vilja igenom på de fattigas bekostnad.

Julius Caesar var den sista konsulen innan kejsartiden inleddes. Han blev mördad av sitt eget folk, senaten, år 44 f.Kr. Efter hans död utbröt ett blodigt inbördeskrig. År 31 f.Kr. besegrade en kejsare vid namn Octavianus, adoptivson till Julius Caesar, Marcus Antonius vid Actium. Octavianus blev efter det ensam härskare över Rom och Roms första kejsare. En ny tid tar form, kallad kejsartiden. Kejsartiden har fått sitt namn från Octavianus familjenamn Caesar och utspelar sig från år 31 f.Kr. till år 476 e.Kr.

Octavianus bytte så småningom namn till Augustus. Augustus tog kontroll över armén och stärkte centralmakten. Det blev inre fred i Romarriket och denna tid kallas för Pax Romana. Den varade i 200 år, från då Augustus blev kejsare till 180 e.Kr. då kejsaren Marcus Aurelius dog. Freden gällde bara inom gränserna, utåt pågick fortfarande gränskrig. Pax Romana var bra på många sätt. Det minskade arbetslösheten, ökade byggnadsverksamheten, Rom fick ett bättre skattesystem och valutan var likadan över hela Romarriket. Handeln stärktes då sjömän vågade segla längre utan att behöva oroa sig för krig och man kunde färdas säkert på de romerska vägarna. Postväsendet förbättrades även och man kunde skicka brev över hela Romarriket. Det gjorde att kristna på den tiden kunde sprida evangelium snabbt och säkert. Det sägs att Augustus gjorde så att Rom byggdes upp till en modern och lyxig stad. Han lät sina krigskunniga soldater sköta krigen medan han byggde upp Romarriket. Han erövrade många länder, exempelvis Egypten, och byggde akvedukter så att Rom fick tillgång till rent vatten.

Efter Augustus kom nya härskare, Tiberius, Caligula, Claudius och Nero. Efter Nero fanns ingen släkting av Julius Caesar som kunde ta över kejsarrollen och ett inbördeskrig utbröt. Efter ett år tog familjen Flaviska över makten. Kejsare och kejsare blev ledare över Rom fram till 395 e.Kr. då Rom splittrades. Rom delades upp i en östlig och en västlig del efter att en kejsare vid namn Theodosius hade dött och hans söner fick varsin del. Några av de mest kända kejsarna av den Flaviska familjen var Vesapasianus som byggde Colosseum, Hadrianus som byggde muren tvärs över England och Konstantin som gjorde så att kristendomen blev en statsreligion i hela romarriket. Romulus Augustus var den sista kejsaren och hann bara vara det i ett år innan han besegrades av gotiska hövdingar och Västrom går under, år 476 e.Kr. Därmed slutar kejsartiden.

Romarrikets fall började stegvis. Samhällsekonomin krympte, städerna krympte och handeln minskade. Det byggdes inte fler teatrar eller arenor efter år 250 e.Kr. Västrom styrdes av svaga kejsare. Hunner och germaner anföll i årtionden och hade fått övertaget över romarriket.  De kunde inte försvara sig mot alla germaner som attackerade riket. Germanerna hade bildat egna kungariken, vilket gjorde att kejsaren fick en lägre position. Formellt sätt erkände de ändå kejsaren som överhuvud, men det var inte på samma sätt som förut, staten hade inte samma finansiella och militära makt. Östrom levde kvar ända fram till år 1453 tills då dem erövrades av ett turkiskt folk. Krigen hade varit kostsamma och staten var tvungen att höja skatten. Det ledde till att många lämnade städerna och började försörja sig själva på landsbygden. Staten hade inte längre kvar tillräckligt med soldater, vilket gjorde att de hade svårare att försvara sig från attacker utifrån. Klimatförsämringen bidrog till missväxt, hunger och sjukdomar, exempelvis Malaria, vilket också är en anledning till att befolkningen minskade och allt mindre kunde vara soldater som skyddade Rom från alla dessa hunner och barbarer som tog sig in från gränserna.

Vad har vi kvar från antiken?

Det vi har kvar från antiken är språket latin. Växter, djur, grundämnen med mera har namn på latin. Vi har även kvar ord från den tiden, till exempel senat, konsul och veto. Många språk härstammar från latin, till exempel italienska, franska, spanska och portugisiska. Vi hämtar också mycket inspiration i litteratur, skulptur, måleri och arkitektur från antiken och det var även grekerna som skapade våra tre diktarter epik, lyrik och dramatik med grenarna komedi och tragedi.

Den romerska rätten har också blivit grunden för det europeiska rättssystemet och många av våra lagar kommer därifrån. Många idéer och principer är kvar från antiken, till exempel Pythagoras sats som handlar om sambandet mellan längden på sidorna i en rätvinklig triangel. Kristendomen formades också under antiken. Vi har även kvar olympiska spel som för första gången hölls i antikens Grekland i Olympia. Den äldsta förteckningen över tävlingar i Olympia är från 776 f.Kr.

Men det vi framförallt har kvar från antiken idag är tanken om demokratin. Demokratins idé kom för första gången upp i antikens Grekland. Sedan är den demokratin inte samma som det vi idag kallar demokrati. Exempelvis fick inte alla vara med och rösta, utan bara 10 % av befolkningen. I Sverige röstar man inte heller på samma sätt som man gjorde i Aten. Det finns såklart ställen i världen som röstar på det viset, alltså direkt, men i Sverige är det inte så vi röstar. Idag får alla vara med och rösta, kvinnor och män, och människor som har det bättre ställt har inte mer makt. 

PRAO v.15 - Arne Lundquist Måleri AB (11/4 - 15/4)

I måndags var min första prao-dag på Lundquist måleri. Där praoar jag med Amalia, Liv och Felicia. Egentligen var det inte meningen att jag och Felicia skulle praoa där, men vi hade inget annat alternativ. Vi hade ringt flera affärskedjor, närmare 50 stycken, och frågat om de tog emot praoelever, men antingen hade de redan någon praoelev eller så tog de bara emot folk från handelsprogrammet. Vi ringde i princip alla affärer i stan, men vi var ganska sent ute med att ringa (vi ringde under januari och februari) så det kan ha berott på det. I alla fall, då frågade vi Amalia om vi också kunde praoa på Lundquist måleri, eftersom hennes pappa arbetar där, och det gick bra. 

På måndagen började vi klockan 8 och när vi kom dit visade Amalia oss runt i stället. Efteråt fikade vi och sedan fick vi följa med till ett ställe där Lundquist måleri håller på att måla. När vi kom tillbaka var det dags att börja sortera målarburkar i rätt fack i garaget. Det var ganska jobbigt och det tog oss nästan fyra timmar, men jag tyckte ändå det var lite kul eftersom jag gillar att sortera. När vi var klara med det fikade vi igen och fick sluta. Klockan var då halv 3.

I tisdags började vi klockan 8 och slutade klockan 3. På morgonen fick vi följa med en som heter Jörgen till Kalix. Där fick vi se när de höll på att måla om ett brandskadat hus. När vi kom tillbaka behövde vi sopa bort grus från parkeringen och då kom även läraren Stina på besök. Under dagen följde vi också med Jörgen till Coop Arena, för senare på kvällen under hockeymatchen skulle Lundquist måleri ha ett samarbete med Luleå hockey. Vi åkte även till Happy Homes och där visade chefen på Happy Homes oss runt i byggnaden.

I onsdags åkte vi till Umeå och träffade två av arbetsledarna för mattläggare som jobbar på firman Concreto golvteknik. Det blev lite tid över och då gick vi runt i affärer. Vi åkte 7 på morgonen och var hemma igen halv 5.

I torsdags åkte vi till en däckverkstad för att se hur det ser ut där. På däckverkstaden tillverkas däcken till bilarna på Lundquist måleri. Vi åkte även till Happy Homes igen och där gjorde vi ingenting. Lundquist måleri köper all sin målarfärg där så därför åker de dit mycket. Efteråt fortsatte vi att sopa parkeringen och blev klara med det. Senare var vi och tittade där det nya Teliahuset håller på att byggas och målas invändigt. Där fick vi ta på oss gula västar och skyddshjälmar. Vi började klockan 8 som vi gjorde varje dag, förutom då vi for till Umeå, och slutade efter 2.

I fredags åkte vi först och köpte målarbyxor och sedan åkte vi till Lundquist måleri och började måla. Vi skulle måla några brädställningar svarta. Först slipade vi dem, sedan skrapade vi dem och sedan målade vi dem. På slutet av dagen gjorde vi intervjun. Den dagen fick vi sluta tidigare än vi brukar, klockan 13.30, och vi började som vanligt klockan 8. 

Det har varit en givande arbetsvecka som var roligare än jag trodde den skulle vara. Det har varit roligt och lärorikt att praoa på två helt olika ställen under dessa två veckor. 

PRAO v.14 - BD Pop (4/4 - 8/4)

Jag ordnade PRAO-platsen genom att jag och Liv ringde dit. Vi var ganska tidiga ute med att ringa dit så det fanns platser kvar då vi ringde. Idéen till att praoa på Bd Pop fick jag genom att jag hade hört att några andra elever praoade där förra året. I stora drag kan man säga att Bd Pop är ett utvecklingsbolag med uppgift att stödja regionala artister och musikproduktioner.

I måndags var det första praodagen på BD Pop där jag och Liv praoar. Då började vi klockan 10 och när vi kom dit hälsade vi på de anställda. Det första som vi skulle göra var att vara med på ett möte. De som arbetar på BD Pop har ett möte varje måndag för att se hur veckan ser ut och så vidare. Vi fick också veta våra arbetsuppgifter och arbetstider. Efter det fick vi söka upp olika band som de jobbar med och andra projekt de håller på med, popkollo däribland, för att få någon slags inblick i vad de gör där på BD Pop. På slutet av dagen började vi skriva en låt som vi skulle spela in på torsdagen då vi skulle få vara i studion.

I tisdags åkte vi till Övertorneå för att ha ett möte med någon som jobbade på ABF (Arbetarnas bildningsförbund) Övertorneå där vi bland annat fikade. Sedan åkte vi hem igen. Det var inget vidare kul med tanke på att vi fick sitta i en bil i + 4 timmar. Vi åkte klockan halv nio och kom hem vid tvåtiden.

I onsdags började vi klockan 10 och var bara där fram till lunch eftersom vi skulle ”arbeta” på kvällen. Vi skrev då färdigt vår låt som vi började med på måndagen. På kvällen var det Open Space på Ebeneser. Där uppträdde vi med låten One call away. Vi skulle vara där klockan 5, men det började inte förrän klockan 7. Tills klockan var 7 väntade vi bara och provspelade låten. Vi var först med att uppträda och efter det lyssnade vi på andra folk som uppträdde. Det slutade efter 8 någon gång. Då det är Open Space på Ebeneser kan vem som helst komma och uppträda. Det är fri entré och det är inte ett måste att spela musik utan man kan göra andra saker också, till exempel läsa en dikt eller dansa. Det är en öppen scen för alla.

I torsdags var vi i studion hela dagen och det var jätte kul att få testa på det. Vi började klockan 10 och slutade klockan 3 ungefär. När vi kom dit fick vi först en genomgång av en som jobbar på BD Pop om hur studion fungerar och så vidare. Sedan spelade vi in låten som vi har skrivit själva. Efter det fixade vi med ljudet, lade till stämmor, extra instrument m.m. Från början när vi spelade in låten använde vi bara oss av sång och gitarr, så vi lade till andra instrument också för att låten skulle bli lite mer fyllig och låta bättre helt enkelt.  Jag spelade förutom gitarr också synth och Liv lade till olika sångstämmor. Till vår hjälp med allting fick vi chefen Pär, utan honom hade vi inte fixat något alls. Låten blev klar till slut och efteråt plockade vi undan gitarren och alla mikrofoner och sladdar.

I fredags, idag, började vi klockan 10. När vi kom dit fick vi vara med på ett skype-möte med ett band. Efter det gjorde vi vår intervju och sedan åt vi och åkte hem. Vi fick sluta kring halv ett. Vi fick även med några grejer därifrån, bland annat cd-skivor, vilket var supersnällt.

Jag tycker veckan har varit spännande och jag har fått en bra inblick på hur det skulle vara att arbeta på BD Pop. 

Inför PRAO:n

Vad är du bra på?
Jag är bra på att spela gitarr, att ta hand om min lillebror, äta, att skjuta upp saker, såga mig själv av misstag och att skratta. Om jag ska det lite mer seriöst så är jag bra på att lösa problem, så därför hade jag kanske velat arbeta med något sådant i framtiden som alltså har med det att göra.

Vilka egenskaper har du?
Som person är jag glad, snäll, rolig, omtänksam, ibland envis, målmedveten, ambitiös, lojal, driven, sympatisk och har viljan att lära.

Vilka värderingar har du om vad som är viktigt i livet?
Det viktigaste i livet tycker jag är att vara lycklig. Att man gör något man älskar och att man umgås med folk som gör en glad. Att man mår bra både i själen och i det yttre. Och att man tar dagen som den kommer och allmänt lever livet. Det är också viktigt att man någonstans blir älskad. Om inte mår man nog inte så bra.

Hur ser ditt liv ut om 10 år?
Om tio år bor jag i en lägenhet med min pojkvän. Senare flyttar vi till en villa och skaffar familj. Förmodligen utbildar jag mig fortfarande till något, eller så är jag färdig med min utbildning och har fått jobb någonstans.

Vad har du för drömmar?
Jag har inte riktigt några speciella drömmar, men till gymnasiet tänker jag antingen gå ekonomilinjen eller naturlinjen. Sedan efter gymnasiet är väl min plan att plugga vidare till något, exempelvis till arkitekt, läkare eller forskare. Att arbeta inom media hade också varit kul. Men just nu vet jag inte riktigt vad jag vill bli. Det viktigaste är ändå att man trivs i arbetet och att man gör något man gillar. Lönen och så vidare har ändå ingen betydelse i slutändan. Om man har något jobb som man inte ens tycker om och bara jobbar för pengar har man på något sätt slösat bort sitt liv. Jag menar när man ändå har den chansen att kunna bli vad man vill. Eller det kanske inte går att bli allt, men det mesta i alla fall. Om man tänker andra drömmar så är min dröm att åka till Nya Zeeland och hoppa bungyjump där. Det hade varit en häftig upplevelse.